logo

Inledning

I början på sextiotalet föddes en pojke i norra delarna av Stockholm, närmare bestämt i Solna, inte långt ifrån Råsunda fotbollsstadion. Alla påstod att han var tillverkad på Ingo-natten, vilket väl kunde stämma om man räknade baklänges från det datum han var född. Pojken döptes till Erik Hansson. De flesta i hans närhet förstod snart att han var född med det där lilla extra som gjorde att man hade relativt lätt för sig i tidig ålder. Den lilla pojken blev under sin uppväxttid ganska duktig på det mesta han företog sig. Det han inte var så bra på, övade han på ett tag och det tog inte lång tid innan han lärde sig.

Det handlade oftast om sport men det var också saker som att spela schack och lösa mattetal. Han gjorde sakerna på sitt lite speciella sätt och såg ingen anledning att ändra på det, resultaten kom fort och det fungerade alldeles utmärkt. Han växte upp i ett arbetarhem och i ett bostadsområde som bestod av arbetarklass och det var sällan någon som tog ordet intelligent i sin mun. Att grabben gjorde bra ifrån sig, var dock de flesta överens om. Vid den ansenliga åldern av arton år, satsade han allt på sin älsklingssport fotboll. Han tillhörde de bästa i Sverige i sin åldersklass och han tyckte fortfarande att det var enkelt och bekymmersfritt att vara fotbollsspelare. Han var en sällsynt bollbegåvning och spelade på samma sätt som han alltid gjort, det ledde till stora framgångar för honom själv och de lag han spelade i. Detsamma gällde för de arbeten han hade haft i unga år, han lärde sig snabbt och arbetsgivarna var mycket nöjda med resultaten. När han hade fyllt arton år hörde han ofta människor säga ”nu när du är vuxen ska du inte tro att allt är så enkelt som förut, varken på fotbollsplanen eller i arbetslivet”.

Han förstod inte riktigt vad de menade men han tänkte att nu gällde det att lyssna och bli vuxen på riktigt. När man blir stor måste man anpassa sig till systemet och det finns inte utrymme för en massa ungdomsfasoner och egna upplägg. Erik anpassade sig och konsekvenserna blev förödande, många frågade varför han inte visade upp samma resultat som förut, vissa beskyllde honom för att vara lat och inte ge hundra procent. Han försökte förklara att han inte kunde använda sina starka sidor i deras system och bad att få gå tillbaka till det gamla. De ansvariga blev väldigt upprörda och menade att han inte tänkte på laget, han måste anpassa sig, annars fanns det inte plats för honom. Varför göra det så svårt, varför inte använda sig av enkelheten i det sunda förnuftet, tänkte Erik.

De hade glömt att i det dagliga livet hade man ju faktiskt mycket nytta av just den varan. Han betalade priset för att inte riktigt passa in i det tänkta systemet och funderade ofta på varför mycket blivit så konstigt. Det skulle ta många år innan han förstod hur fel de som bestämde hade haft. Erik Hansson insåg efter ett par allvarliga skador att hans stora försprång på fotbollsplanen var borta, han var inte längre den ungdomsstjärna han en gång varit. Han hade svårt att acceptera det, konsekvensen blev att han inte längre var lika förberedd och vältränad som han alltid varit förut. Han lovade sig själv att i framtiden aldrig vika ner sig, när möjligheter i livet uppenbarade sig skulle han se till att vara mentalt förberedd och ordentligt grundtränad. Han hade känslan av att det skulle komma fler chanser, förr eller senare, på ett eller annat sätt.